Det var väldigt skönt att komma hem till Vilshult. Det var underbart att få träffa Beyonce igen, en månad utan henne är en lång tid. Fast med dagens moderna teknik har vi kunnat hålla kontakten med varandra via skype, det har gjort att det fungerat bra ändå.

I söndags sprang jag London maraton och jag hade stora förhoppningar om att kunna springa på nytt pers, eftersom träningsresultaten varit bättre än när jag sprang på 2.23 i Dubai förra året. På startlinjen var jag helt inställd på att jag skulle fixa det. Efter startskottet sprang jag lätt med klunga, men jag märkte att något inte var inte bra. Jag kände mig lite tung när det gick uppåt i dem flacka backarna. Jag ville inte tänka på svårigheterna men så fort det kom ett litet motlut så kom dem negative tankarna tillbaka. Men jag gjorde så gott jag kunde även om min inställning var lite negativ. Efter 20 miles började jag att känna något som kom som smygande i min mage. Det blev värre och värre och efter 23 miles var jag tvungen att stanna och gå en liten bit. Det var konstigt för precis där vid 23 miles stog Anders Olsson från min klubb Hässelby SK. Jag tror han ropade till mig för att hjälpa mig om jag ville lägga av, han hade kanske kunnat ge mig varma kläder. Men jag har en gång bestämt mig för att, startar jag i en tävling så skall jag också ta mig till målet oavsett vad som händer. Jag kommer också ihåg detta ”ordspråk” från den legendariske Svenske rekordhållaren i marathon, ”so long as you dont have crump in the whole body, then you shall not jump off a competition”. Så dessa ord från Kjell Erik Ståhl hjälpte mig också.  Jag ska också komma ihåg att han sa, du kan springa hur många marathonlopp som helst men när du sprungit 15 lopp har du börjat förstå vad det handlar om. Jag tror detta stämmer väldigt bra.  Hur som helst var det en ” tearful competition this time”, jag har lärt mig mycket och jag vet och tror på att min nästa mara kommer att bli glädjefull. Jag har konstaterat att maten i London var helt ok. Att det tar lång tid att förflytta sig mellan olika platser pga mycket folk och trafik. Jag har varit på start och målplatsen för OS maran (det är samma ställe som målet på London maraton). Jag har dessutom sprungit ett antal km på samma gator som OS banan går på.

Denna helgen är det SM i terräng. Jag kommer att springa både 4 km på lördag och 8 km på söndag det skall bli väldigt kul att tävla i Sverige igen. Jag stannar hemma i Sverige till Göteborgsvarvet som jag också skall springa. Sedan blir det fullt fokus på träningen inför OS-maran i augusti.

Lycka till, till er alla som skall springa nu i helgen och speciellt till Mustafa som skall springa maran i Hamburg. /Isabellah

Av flera anledningar har vi testat att köra intervallerna på morgonpasset istället för att köra dem vi dagens andra pass. Här är några anledningar. Det är inte så mycket folk på banan klockan 07.00. Det är för det mesta vindstilla tidigt på morgonen. Jag borde vara lite piggare i kroppen då jag inte sprungit så långt innan på morgonen. Förra veckan testade vi men det gick inget vidare fast då tror jag det berodde på känningar från ett pass ett par dagar innan då jag drog på mig lite för mycket laktat. Idag gick det utmärkt jag klarade att hålla en snitt fart under 3.00/km och det är inte många gånger jag fixat det. Så hoppas att formen är på G nu när det närmar sig nästa tävling som är London maraton söndagen den 22 april. Efter den tävlingen blir det några veckor hemma i Sverige innan jag drar till Eldoret igen för att spetsa formen till OS. Hälsningar /Isabellah

Isabellah, Lars, Francis, Mårten, Chema och Simo. Foto: Mårtens Kamera

Den senste tiden här har det varit väldigt varm och blåsigt. Det har varit stor skillnad på vädret mot hur det varit tidigare år vi varit här. Det har inte påverkat min träning så mycket men ibland känns det som man springer in i ett stort dammoln när de röda jorden kommer flygand. Dessutom känns det som att springa i en ständig uppförsbacke i motvinden, det är väl bara bra förstås. För drygt en vecka sedan reste min man och dotter hem till Sverige. Beyonce skall gå i ”skola” där några veckor nu igen för att bli lite bättre på det Svenska språket.

Träningen har varit lite annorlunda den senaste veckan på grund av detta. Inga pass på löparbanan eftersom jag inte har haft min chaufför (min man/tränare) på plats. I förrgår kväll kom min man tillbaka efter en vecka hemma i Sverige och det blev genast bättre service med vätskelangning, så bra så att gårdagens tre timmars pass slutade med drygt 42 km. Alla kvalitetspass har bedrivits som fartlek eller tempo den senaste veckan. Det har gått bra fast jag har saknat vätskelangningen då det varit väldigt varmt här den senaste tiden. Nu längtar jag till morgondagens intervaller på bana igen. Det skall bli kul att åter köra ett tufft intervallpass.

Idag var vi inbjudna till lunch hos Chema och Simo (har sprungit i finska landslaget). De bor ca tre km härifrån så vi har kontakt med varandra ganska ofta. Dessutom var Mårten Boström och Francis Kirwa på besök så det blev mycket prat om träning. Både Mårten och Francis satsar på maraton och skall om tre veckor springa Rotterdam marathon. Med sikte på en OS-plats. Jag önskar dem lycka till. Nu är det läggdags här så jag känner mig pigg till morgondagens träning.

Vårhälsningar från Isabellah

Det har inte regnat här sedan i slutet av november förra året. Så när jag är ute och tränar känns det som om jag springer i lös sand som dammar rejält. Träningen har gått bra den senaste tiden. Jag kom igång snabbt bara några dagar efter hemkomsten från Dubai. Men för ett par dagar sedan körde jag lite för hårt i en lång backe i mitten av mitt långpass och det satte sig i låren. Detta innebar att jag fick vila en dag och dagens intervallpass blev bara halvt. Nu har jag fått en rejäl omgång med massage och det känns bättre så hoppas att allt är som vanligt imorgon igen. Då det står 2 x 90 min lugn löpning och på söndag är det dags för intervaller igen innan nästa långpass.

Det är väldigt roligt med Beyoncé nu, hon har börjat träna, hon kör sittupps och när hon inte tränar hjälper hon gärna till med bla disken.
Varma hälsningar från Isabellah i Eldoret

Eldoret 2012-01-28

Nu är vi i Eldoret igen, hemma på träningscampen. Det var roligt att komma hem till Beyonce som fyllde tre år (2012/01/25) samma dag som vi reste till Dubai. Tyvärr fick vi inte firat henne innan vi reste. Men Henry Gross som är här och tränar fixade till en jordgubbstårta till henne och alla våra gäster från Sverige som är här på campen sjöng och firade henne vid eftermiddagsfikan. Detta gjorde henne väldigt glad vilket märktes på henne när vi pratade  i telefon. Loppet i Dubai gick inte alls som vi hade planerat. Det var helt enkelt inte våran dag, teamworket mellan mig och min farthållare fungerade inte alls denna gången. Vid målgången igår var jag väldigt besviken men nu i kväll är jag åter sugen på att komma igång inför nästa lopp. Imorgon är det en halvmara (7 varv på en tre kilometers bana) här i Eldoret, vi skall ut och titta på det loppet. Det brukar vara en riktig höjdare att se ett sådant lopp här med väldigt många duktiga löpare. Nu har vi några dagars semester från träningen, vilket är välbehövligt efter en mara. Så på måndag reser vi till mormor som bor på landet utanför Kisii ca 30 mil härifrån. Vi har inte träffats på två år så det kommer att bli väldigt trevligt och lite spännande att se hur Beyoncé gillar mormors hem.  Varma hälsningar från Eldoret och ett extra tack till er som skickade lyckönskningar till mig innan loppet igår. /Isabellah